Hogweed.org Encyklopedin som alla kan rensa

Art. 0013 Rev. 1815

Latensfas

Från Hogweed.org, encyklopedin som hålls i allmän ägo

Innehåll
  1. Jätteloka
  2. Residenstid och propagultryck
  3. Invasionsskuld
  4. Se även
  5. Referenser

Den här artikeln handlar om biologiska invasioner. För latensfasen hos en bakteriekultur, se Bakterietillväxt. För de långsamma åren före en högkonjunktur, se Konjunkturcykel.

Inom invasionsbiologin är en latensfas perioden mellan en arts ankomst till en ny region och början av dess snabba spridning. En införd växt kan bestå i decennier i trädgårdar, eller på en handfull platser i det vilda, innan den exploderar.1 En viss fördröjning är oundviklig, eftersom en population som växer exponentiellt ser obetydlig ut i början. Men många latensfaser varar mycket längre än enbart tillväxten kan förklara, och tar slut bara när något förändras, antingen hos inkräktaren eller i dess omgivning.1

Latensfaser är vanliga men inte universella: av 63 främmande växter som studerats i Tjeckien uppvisade omkring en tredjedel en sådan.2 Jättelokan är bland de bäst dokumenterade exemplen, även om hur länge dess latensfas varade, och när den tog slut, beror på hur den mäts.3

Fig. 1 En invasions förlopp

De tre faserna i en invasion, schematiskt. Studier av främmande växter i Storbritannien, Irland och Tjeckien fann latensfaser hos omkring en tredjedel av arterna, och ”böjar” hos många, när det inte fanns någonstans kvar att sprida sig till.2

Jätteloka

Ankomst

Jättelokan dyker upp på frölistan hos Royal Botanic Gardens, Kew, 1817, och noterades för första gången vilt växande 1828. Av nitton europeiska länder med historiska belägg hade fjorton sitt första före 1900.4 Spridningen över kontinenten var långsam: hälften av de länder som så småningom invaderades hade nåtts först efter 62 år. Inom Tjeckien nåddes samma punkt på 16 år, och på enskilda platser på 22.5

Datumet för dess ankomst till de tjeckiska länderna har själv reviderats. I decennier sades växten ha planterats i slottsträdgården i Lázně Kynžvart 1862. År 2020 visade sig belägget vara en feltolkning: växten som listades i en flora över Marienbad från 1862 var en form av den inhemska björnlokan. Det tidigast kända exemplaret är nu ett som samlades vid kurorten Teplice 1871 av Lajos Haynald, ärkebiskop av Kalocsa, och den tidigaste förvildade plantan hittades nära Mariánské Lázně 1877.6

En berättelse i tjeckiska och tyska källor låter tsar Alexander I skänka fröna till furst Metternich, ägare av Kynžvart, vid Wienkongressen 1815, i en av de malakitvaser som ännu förvaras på slottet. Ingen primärkälla för detta har hittats, och slottsfogden kände inte till någon. Turistguider som anger Alexander II har helt säkert fel: han blev tsar 1855, fyra år innan Metternich dog.6

Latensfasens längd

Uppskattningar av den tjeckiska latensfasen varierar med metoden:

  • en latensfas på flera decennier före exponentiell spridning;7
  • en 80-årig latensfas som slutade på 1940-talet, en siffra som räknar från det numera vederlagda datumet 1862;8
  • 60 till 70 år från det första belägget utanför odling till början av exponentiell spridning, 1936 eller 1943 beroende på data;3
  • en snabb ökning av antalet upptagna rutor först efter 1970-talet.5

I Tyskland dateras de första förvildningarna till mitten av 1800-talet, och exponentiell spridning till omkring 1960-talet.9

Vad som fick latensfasen att ta slut verkar ha varit landskapet snarare än växten. Europeiska och kaukasiska populationer skiljer sig genetiskt lite åt, och författarna till de tjeckiska studierna drar slutsatsen att anpassning till en ny region inte var flaskhalsen; spridningen inleddes under andra hälften av 1900-talet, med förändringar i landskapet som den huvudsakliga utlösaren.3

Spridningshastighet

Väl igång fortgick invasionen i en jämn exponentiell takt. Mellan 1971 och 1995 fördubblades antalet rutor som jättelokan upptog i Tjeckien var 9,2:e år, en genomsnittlig takt bland landets främmande växter.32 Andra analyser fann fördubblingstider på 13 till 14 år för såväl antalet lokaler och antalet rutor som det invaderade området på enskilda platser: växten spred sig över landet i samma takt som inom en enda dal.3 En fördubbling vart 13:e till 14:e år motsvarar en sammansatt tillväxt på omkring 5 procent om året.

På lokal skala visar flygfoton av tio platser i västra Böhmen, tagna mellan 1947 och 2000, att växten avancerade med i genomsnitt 10,8 m, och lade under sig ytterligare 1 261 m², varje år. Betesmarker och åkrar stod för 84,7 procent av dess täckning.10 Från sitt första belägg till sin största utbredning växte bestånden i genomsnitt omkring 27 gånger om.3

Under spridningen bytte växten habitat. Den lämnade parkerna och trädgårdarna, först för floder och linjära habitat som vägar och järnvägar, på 1930- och 1940-talet, och flyttade från 1970-talet in i städerna. I mitten av 1990-talet stod urbana och linjära platser för nästan tre femtedelar av dess belägg.3 Den flyttade också nedför höjderna: andelen lokaler över 600 m sjönk från 28,5 procent i början av 1970-talet till 14,7 procent 1990.3

Residenstid och propagultryck

Två storheter hjälper till att förutsäga om en införd art kommer att sprida sig. Residenstid är tiden sedan introduktionen: ju längre en växt har funnits, desto mer utbredd tenderar den att vara. I de främmande flororna på Azorerna, i Tjeckien, på Hawaiiöarna och i Nya Zeeland förklarade en arts minsta residenstid mellan 4 och 40 procent av variationen i dess utbredning, och effekten kan fortfarande spåras hos växter som introducerades för tusentals år sedan.11 Propagultryck är antalet individer som introduceras och antalet tillfällen då de anländer.12

Hos jättelokan var båda höga. Växten spreds över Europa genom fröutbyte mellan botaniska trädgårdar och privata trädgårdar, och inom länder från trädgård till trädgård.13 I 1900-talets Tyskland förökades den även som biväxt.14 Inom dess naturliga utbredningsområde gäller att ju längre isär två populationer ligger, desto mer skiljer de sig genetiskt; i Europa finns inget sådant samband, kännetecknet för en växt som flyttats runt av människor.15 Simuleringar anpassade till femtio års flygfoton visar att mellan 0,1 och 7,5 procent av fröna måste färdas längre än de vanliga få metrarna för att förklara den iakttagna spridningen.16

Invasionsskuld

Många av de mest besvärliga främmande arterna i Europa anlände för decennier sedan. Över tio organismgrupper i 28 europeiska länder är antalet främmande arter som är etablerade i dag mer nära knutet till indikatorer för socioekonomisk aktivitet 1900 än till 2000 års. Författarna till studien kallar detta en invasionsskuld: följderna av dagens höga ekonomiska aktivitet kommer troligen inte att bli fullt synliga förrän om flera decennier.17

För bekämpningen är läxan av latensfasen försiktighet. Eftersom invasioner kan avstanna i decennier och sedan accelerera, har det hävdats att varje inkräktare bör antas kunna orsaka skada, och att långa perioder av till synes oförändrat beteende är dåliga förutsägelser för vad den kommer att göra härnäst.1

Se även

Footnotes

  1. Crooks, J. A. (2005). “Lag times and exotic species: the ecology and management of biological invasions in slow-motion”. Écoscience. 12 (3): 316–329. doi:10.2980/i1195-6860-12-3-316.1. ↩ ↩2 ↩3

  2. Williamson, M.; Pyšek, P.; Jarošík, V.; Prach, K. (2005). “On the rates and patterns of spread of alien plants in the Czech Republic, Britain, and Ireland”. Écoscience. 12 (3): 424–433. doi:10.2980/i1195-6860-12-3-424.1. ↩ ↩2 ↩3

  3. Pyšek, P.; Müllerová, J.; Jarošík, V. (2007). “Historical dynamics of Heracleum mantegazzianum invasion at regional and local scales”. In Pyšek, P.; et al. (eds.). Ecology and Management of Giant Hogweed. Wallingford: CAB International. pp. 42–54. doi:10.1079/9781845932060.0042. ↩ ↩2 ↩3 ↩4 ↩5 ↩6 ↩7 ↩8

  4. Nielsen, C.; Ravn, H. P.; Nentwig, W.; Wade, M., eds. (2005). The Giant Hogweed Best Practice Manual: Guidelines for the management and control of an invasive weed in Europe. Hørsholm: Forest & Landscape Denmark. ISBN 87-7903-209-5. ↩

  5. Pyšek, P.; Jarošík, V.; Müllerová, J.; Pergl, J.; Wild, J. (2008). “Comparing the rate of invasion by Heracleum mantegazzianum at continental, regional, and local scales”. Diversity and Distributions. 14 (2): 355–363. doi:10.1111/j.1472-4642.2007.00431.x. ↩ ↩2

  6. Danihelka, J.; Somlyay, L.; Pyšek, P. (2020). “Nejstarší nálezy bolševníku velkolepého (Heracleum mantegazzianum) v Čechách” [Earliest records of Heracleum mantegazzianum in Bohemia]. Zprávy České botanické společnosti. 55: 197–205. ↩ ↩2

  7. Pyšek, P. (1991). “Heracleum mantegazzianum in the Czech Republic: dynamics of spreading from the historical perspective”. Folia Geobotanica et Phytotaxonomica. 26 (4): 439–454. doi:10.1007/BF02912779. ↩

  8. Pergl, J.; Perglová, I.; Pyšek, P.; Dietz, H. (2006). “Population age structure and reproductive behavior of the monocarpic perennial Heracleum mantegazzianum (Apiaceae) in its native and invaded distribution ranges”. American Journal of Botany. 93 (7): 1018–1028. doi:10.3732/ajb.93.7.1018. ↩

  9. Ochsmann, J. (1996). “Heracleum mantegazzianum Sommier & Levier (Apiaceae) in Deutschland. Untersuchungen zur Biologie, Verbreitung, Morphologie und Taxonomie”. Feddes Repertorium. 107 (7–8): 557–595. doi:10.1002/fedr.19961070701. ↩

  10. Müllerová, J.; Pyšek, P.; Jarošík, V.; Pergl, J. (2005). “Aerial photographs as a tool for assessing the regional dynamics of the invasive plant species Heracleum mantegazzianum”. Journal of Applied Ecology. 42 (6): 1042–1053. doi:10.1111/j.1365-2664.2005.01092.x. ↩

  11. Pyšek, P.; Jarošík, V. (2005). “Residence time determines the distribution of alien plants”. In Inderjit (ed.). Invasive Plants: Ecological and Agricultural Aspects. Basel: Birkhäuser. pp. 77–96. doi:10.1007/3-7643-7380-6_5. ↩

  12. Lockwood, J. L.; Cassey, P.; Blackburn, T. (2005). “The role of propagule pressure in explaining species invasions”. Trends in Ecology & Evolution. 20 (5): 223–228. doi:10.1016/j.tree.2005.02.004. ↩

  13. European Commission, CORDIS. “Giant hogweed (Heracleum mantegazzianum) a pernicious invasive weed: developing a sustainable strategy for alien invasive plant management in Europe”. Project EVK2-CT-2001-00128. Retrieved 26 September 2026. ↩

  14. Thiele, J. (2007). Patterns and processes of Heracleum mantegazzianum invasion into German cultural landscapes on the local, landscape and regional scale. Doctoral dissertation. Giessen: Justus-Liebig-Universität. ↩

  15. Jahodová, Š.; Trybush, S.; Pyšek, P.; Wade, M.; Karp, A. (2007). “Invasive species of Heracleum in Europe: an insight into genetic relationships and invasion history”. Diversity and Distributions. 13 (1): 99–114. doi:10.1111/j.1366-9516.2006.00305.x. ↩

  16. Pergl, J.; Müllerová, J.; Perglová, I.; Herben, T.; Pyšek, P. (2011). “The role of long-distance seed dispersal in the local population dynamics of an invasive plant species”. Diversity and Distributions. 17 (4): 725–738. doi:10.1111/j.1472-4642.2011.00771.x. ↩

  17. Essl, F.; Dullinger, S.; Rabitsch, W.; et al. (2011). “Socioeconomic legacy yields an invasion debt”. Proceedings of the National Academy of Sciences. 108 (1): 203–207. doi:10.1073/pnas.1011728108. ↩

Den här artikeln är en översättning av den engelska artikeln, revision 1815.

Kategorier

Visa källkod för Latensfas

Redigering är pausad under fröspridningssäsongen. Du kan visa och kopiera källkoden för sidan.

På andra språk

Hogweed.org hålls i allmän ägo på 17 språk. Varje utgåva är översatt från den engelska.

English Lag phase
Deutsch Lag-Phase
Français Phase de latence
Español Fase de latencia
Italiano Fase di latenza
Português Fase de latência
Polski Faza lag
Nederlands Lagfase
Română Faza de lag
Ελληνικά Φάση καθυστέρησης
Čeština Lag fáze
Svenska Latensfas
Magyar Lappangási szakasz
Dansk Lag-fase
Suomi Lag-vaihe
Norsk bokmål Lag-fase
Русский Лаг-фаза