Art. 0005 Rev. 1905
Hydraeffekten
Från Hogweed.org, encyklopedin som hålls i allmän ägo
Den här artikeln handlar om det ekologiska fenomenet. För varelsen ur den grekiska mytologin, se Lernaeiska hydran.
Hydraeffekten är paradoxen, inom populationsekologi, där en ökad dödlighet bland individer leder till en ökning av populationens storlek. Den är uppkallad efter den lernaeiska hydran ur grekisk mytologi, som fick två nya huvuden för varje ett som Herakles kapade.1
Effekten uppstår när avlägsnandet av individer befriar de överlevande från konkurrens, eller frigör tillväxt som hållits tillbaka, så att populationen kompenserar för sina förluster — och mer än så. Idén har en lång historia inom populationsteorin, som identifierat flera mekanismer som kan ge upphov till den.1 Den har praktisk betydelse varhelst populationer skördas eller bekämpas, eftersom en åtgärd som är avsedd att minska en population, om den tillämpas fel, kan förstora den.
Hos jätteloka
.:*:*:*:*:. .:*:*:.
\\\ | /// .:*:*:. \|/
\\|// \|/ / .:*:*:.
\|/ \ / \|/
| \ / _/
| decapitation \ _x_ / /
| ------------> \ | / _/
| \ | / _/
| mowing, strimming \ | / _/
| or cutting the \ |/ _/
| flower head \ | /
| \| _/
| |/
| |
/|\ /|\
before: one head after: three, from the side buds Att avlägsna toppflocken frigör sidoknopparna från apikal dominans.
Jättelokan visar den kompensation som effekten vilar på, på två nivåer.
Den enskilda plantan. Att kapa toppflocken tar bort källan till apikal dominans; knoppar längre ner på stjälken växer ut och ger flera mindre flockar i dess ställe. När bara toppflocken togs bort vid full blomning sjönk plantans totala frösättning inte alls.2 När varenda flock togs bort återhämtade sig nästan hälften av plantorna och satte frö igen samma säsong.3 Eftersom den är monokarp dör en planta som börjat blomma vid säsongens slut oavsett vad som görs med den;4 kapning avgör bara hur mycket frö den lämnar efter sig.
Beståndet. Innan de blommar skjuter plantor som år efter år förlorar sina blad upp blomningen och lever längre: på betade marker var medianåldern vid blomning fem år, mot tre på oskött mark.5 Ett bestånd som hålls nere utan att grävas upp behåller därför sina plantor, och sitt frö, i reserv. Om regelbunden slåtter verkligen förstorar ett bestånd, vilket en äkta hydraeffekt skulle kräva, har inte mätts.[Källa behövs] Den åtgärd som oftast vidtas mot växten är, i bästa fall, den som bevarar den.
Att undvika effekten
Hydraeffekten uppstår bara där bekämpningen är ofullständig: där huvudet tas bort men kroppen finns kvar. Den uppstår inte när roten förstörs. I myten besegrade Herakles hydran bara när hans följeslagare Iolaos brände varje hals allteftersom huvudet kapades, så att inget kunde växa tillbaka, och det enda odödliga huvudet begravdes under en sten. Den moderna motsvarigheten är rotkapning.
Se även
Footnotes
-
Abrams, P. A. (2009). “When does greater mortality increase population size? The long history and diverse mechanisms underlying the hydra effect”. Ecology Letters. 12 (5): 462–474. doi:10.1111/j.1461-0248.2009.01282.x. ↩ ↩2
-
Pyšek, P.; Kučera, T.; Puntieri, J.; Mandák, B. (1995). “Regeneration in Heracleum mantegazzianum: response to removal of vegetative and generative parts”. Preslia. 67: 161–171. ↩
-
Pyšek, P.; Krinke, L.; Jarošík, V.; Perglová, I.; Pergl, J.; Moravcová, L. (2007). “Timing and extent of tissue removal affect reproduction characteristics of an invasive species Heracleum mantegazzianum”. Biological Invasions. 9 (3): 335–351. doi:10.1007/s10530-006-9038-0. ↩
-
Pyšek, P.; Perglová, I.; Krinke, L.; Jarošík, V.; Pergl, J.; Moravcová, L. (2007). “Regeneration ability of Heracleum mantegazzianum and implications for control”. In Pyšek, P.; et al. (eds.). Ecology and Management of Giant Hogweed. Wallingford: CAB International. pp. 112–125. doi:10.1079/9781845932060.0112. ↩
-
Pergl, J.; Perglová, I.; Pyšek, P.; Dietz, H. (2006). “Population age structure and reproductive behavior of the monocarpic perennial Heracleum mantegazzianum (Apiaceae) in its native and invaded distribution ranges”. American Journal of Botany. 93 (7): 1018–1028. doi:10.3732/ajb.93.7.1018. ↩
Den här artikeln är en översättning av den engelska artikeln, revision 1905.