Art. 0004 Rev. 1867
Fröbank
Från Hogweed.org, encyklopedin som hålls i allmän ägo
Innehåll
Den här artikeln handlar om fröreserven i jorden. För finansinstitut, se Bank. För anläggningar som medvetet lagrar frön, se Frövalv.
En jordbunden fröbank är den naturliga reserven av levande frön i ett områdes jord. Frön som inte gror genast kan överleva i månader eller år, så att en växtpopulation inte bara består av de plantor som syns utan av ett mycket större antal som inte gör det. Fröbanken ersätter plantor som dör eller avlägsnas, och gör det möjligt för en population att återhämta sig efter en störning.1
För en invasiv växt är det oftast fröbanken snarare än det synliga beståndet som avgör hur länge bekämpningen måste pågå. Jättelokan är ett tydligt exempel: dess plantor är lätta att hitta och döda, men dess frön, osynligt liggande i jordens övre skikt, fortsätter att ge upphov till nya plantor i åratal efter att den sista föräldraplantan är borta.2
Dynamik
En fröbank har en enda tillförsel och flera utflöden. Tillförseln är fröregnet: det frö som faller över ett område varje år. Utflödena är groning, som förvandlar frö till plantor; död genom ålder, förmultning och svamp; samt predation av djur. Där tillförseln är stor och utflödena långsamma växer reserven från ett år till nästa.
I den bemärkelsen fungerar fröbanken som populationens reservarmé: i varje ögonblick är de flesta av dess medlemmar utom synhåll, väntande på att en plats i beståndet ska bli ledig. Att avlägsna plantorna utan att röra reserven frigör bara dessa platser.
Hos jätteloka
år grobart frö per m² 0 ████████████████████████████████████████ 3 760 1 ███▌ 331 2 █ 102 3 ▍ 45 4 ▎ 24 5 ▏ 13 6 7.1 7 3.8 8 2.0 9 1.1 10 0.60
Jättelokan fäller i genomsnitt omkring 20 000 frön per planta,3 som mestadels faller inom några meter från föräldraplantan. Nästan hela fröbanken — 95 procent — ligger i jordens översta 5 cm. Under etablerade bestånd befanns tätheten av levande frön falla från omkring 3 760 per kvadratmeter på hösten, strax efter fröfallet, till 192 per kvadratmeter till följande sommar, allteftersom de flesta frön grodde eller dog.1
Det som återstår minskar stadigt. I frön nedgrävda på tio platser i Tjeckien var 8,8 procent fortfarande grobara efter ett år, 2,7 procent efter två och 1,2 procent efter tre;4 efter fem år 0,4 procent, och efter sju 0,1 procent.2 Tendensen för den grobara andelen att sjunka är väl belagd; dess fullständiga uttömning observeras sällan. Den sista andelen är den som räknas. Även 0,1 procent av en enda plantas 20 000 frön är omkring tjugo frön, tillräckligt för att starta invasionen på nytt.2
Femtonårsmyten
Många guider uppger att jättelokans frön kan överleva i jorden i femton år. Siffran går tillbaka till en svensk konferensrapport från 1989, som bara sade att vissa data tydde på att grobarheten ”kunde sträcka sig upp till femton år”, utan att ange om fröet hade legat nedgrävt eller förvarats torrt. Fört vidare från den ena översikten till den andra förhårdnades påståendet till ett faktum; forskarna som spårade det kallade det en vandringssägen.5 Frö som förvaras torrt förlorar i själva verket nästan all sin grobarhet inom omkring tre år.4
Den praktiska slutsatsen förblir dock oförändrad. En plats måste hållas fri från fröande plantor i minst fem år efter att den sista plantan tagits bort, och övervakas längre än så.62
Uttömning
En fröbank kan bara tömmas genom att stoppa all ny tillförsel i flera år i följd, medan de plantor som ändå gror förstörs innan de kan blomma. Varje avbrott — en enda planta som tillåts sätta frö — återställer reserven till nivån från flera år tidigare, vilket diagrammet visar. Program bedöms därför inte efter antalet plantor som tagits bort, utan efter antalet år utan fröspridning.
Se även
Footnotes
-
Krinke, L.; Moravcová, L.; Pyšek, P.; Jarošík, V.; Pergl, J.; Perglová, I. (2005). “Seed bank of an invasive alien, Heracleum mantegazzianum, and its seasonal dynamics”. Seed Science Research. 15 (3): 239–248. ↩ ↩2
-
Moravcová, L.; Pyšek, P.; Krinke, L.; Müllerová, J.; Perglová, I.; Pergl, J. (2018). “Long-term survival in soil of seed of the invasive herbaceous plant Heracleum mantegazzianum”. Preslia. 90 (3): 225–234. ↩ ↩2 ↩3 ↩4
-
Perglová, I.; Pergl, J.; Pyšek, P. (2006). “Flowering phenology and reproductive effort of the invasive alien plant Heracleum mantegazzianum”. Preslia. 78: 265–285. ↩
-
Moravcová, L.; Pyšek, P.; Pergl, J.; Perglová, I.; Jarošík, V. (2006). “Seasonal pattern of germination and seed longevity in the invasive species Heracleum mantegazzianum”. Preslia. 78: 287–301. ↩ ↩2
-
Moravcová, L.; Pyšek, P.; Krinke, L.; Pergl, J.; Perglová, I.; Thompson, K. (2007). “Seed germination, dispersal and seed bank in Heracleum mantegazzianum”. In Pyšek, P.; et al. (eds.). Ecology and Management of Giant Hogweed. Wallingford: CAB International. pp. 74–91. doi:10.1079/9781845932060.0074. ↩
-
Nielsen, C.; Ravn, H. P.; Nentwig, W.; Wade, M., eds. (2005). The Giant Hogweed Best Practice Manual: Guidelines for the management and control of an invasive weed in Europe. Hørsholm: Forest & Landscape Denmark. ISBN 87-7903-209-5. ↩
Den här artikeln är en översättning av den engelska artikeln, revision 1867.